aspiration

... jag kan inte leva ett liv utan dig.

fan. detta suger.

Fatta bara. Det går för fort.
ge mig ALDRIG med den där kalla blicken, hela vår mysiga dag tillsammans förstörs av att du ser ut sådär när jag ber dig ha det kul ikväll - vad var fel med det?

Jag har återfunnit mina kära A&A anyway... underbara killar. riktigt kloka (blod svett och tårar! sex med vägkoner.... right frida?) gah *rysning*
Just nu, borde jag inte skriva. för jag mår skit. fryser och svettas samtidigt av ren ångest. Det går för fort. det går alldeles för fort, folk levererar självklarheter, men mina känslor går inte att göra ngt åt, de är så jävla starka. Fan, sådana band går inte av för hackor, aight?

ångesten är tillbaka. Ett och ett halvt år av lycka.

Jag kan inte tänka klart, mina tankar dödar mig. 
Fan, jag skriker efter hjälp, men ingen vill höra mig. 

Vinden kan vända men pass på att vänta! 
Idag ska det hända jag är trött på att kämpa.


WHATAFUCK!!! *avundsjuk*

förvirrad.
förvirrad.

kan inte världen sluta snurra?
lycka i alla fall, har saknat de där läpparna.händerna, skrattet!

How can I move on when I'm still in love with you

akta farsans lamb bara, eller hur :p

och jag ska hämnas den där jävla tacklingen!!!
imorgon - orientering, kommer gå vilse, som vanligt.

onsdag- stadsvandring sen stan med frida och victor, antagligen fler?

torsdag- martin har lovat att leka med mig, muhaha

sen vettefan

INTE OKEJ GUSTAF, INTE OKEJ ;D

krossad?
sårad?
trasig?

kär.

- föralltid gumman, jag lovar.
- jag finns alltid här för dig!
- jag släpper dig aldrig, förstår du det?
- jag älskar dig, jag vill leva hela mitt liv med dig.

var det bullshit? jag litade på dig. älskade dig, älskar dig fortfarande av hela mitt hjärta, verkligen, jag talade sanning med mitt för alltid. var jag inte värd den chansen ens? det hade krävts nägra ord från dig och jag hade vetat att jag skulle ändra mig. jag gjorde allt för dig, gör fortfarande allt för dig, du är mitt allt ju gubben..

jag litade på dig,
du fick mig att vilja leva, leva hela mitt liv för dig, med dig, för att sedan sticka kniven i ryggen på mig.
du kan inte vända mig ryggen nu, du säger att du vill ha mig kvar i ditt liv, och jag vill definitivt ha kvar dig i mitt, så vänd mig inte ryggen?om du vill att jag ska leva överhuvudtaget - så ignorerar du mig inte nu... jag är så nära kanten.

snälla Marco Angelo Ratkovic. släpp mig in i ditt liv igen.
ja dör utan dig. Älskling. du är ju så sjukt underbar... snälla...

jag har ett fucking hål i mig.
hela jag är ihålig.

imorgon kommer jag ringa ett samtal som avgörmitt liv, ärligt talat.
hoppas han svarar.

din föralltid.
jag har lovat det..

och jag tänker hålla alla mina löften till dig.

okej, det jag skrev här var inte smart.
palla skriva här.

palla att jag står längst ner på din lista bara
man kan väl vara trevlig iaf?

edit: jag vill träffa dig snart, *hundögon* - jag kan vara snäll, låta bli att gråta, skratta med dig, men då måste du putta ut mig från soffan igen, jag kan kramas utan att kräva mer... eller jag kan i alla fall försöka..


SLÄPP IN MIG I DITT LIV IGEN VAFAN -.-

jag har aldrig sett döden som någonting vackert
det är den nog inte heller.

jag har blivit av med det jag älskar mest.
fast det tror jag inte att jag har förstått ännu.

jag fick rida på hans rygg ett tag, ner för en backe. det var mysigt, då sniffade jag honom i nacken.
han luktade gott, som vanligt.
fan för dig, sluta vara så vacker, sluta vara så underbar.
och framförallt, sluta ha så fina ögon.
sluta lukta så gott.
och täck över din nacke, mina fingrar kan inte hålla sig därifrån.

hela helgen kommer vara ett rent jävla helvete.
hela skoldagen - måndag kommer vara ett helvete.
sen, kanske. kanske. helvetet i alla fall blir uthärdligt.

vi får se om vi kan vara vänner. jag hoppas det. att mina enorma känslor för dig dämpas, eller att vi hittar tillbaka.
för du är en underbar människa och jag vill föralltid ha dig i mitt liv.

jag är överlag ingen människa man lyckas älska särskilt länge.
jag är ingen människa man tycker om överhuvudtaget.

jag borde förstått att det bara var en tidsfråga.

jag har - som sagt - aldrig sett döden som någonting vackert.

jag kan bara stå och titta på.
när det förhållandet som står i centrum i mitt liv vacklar, men det känns ändå som att vi vacklar tillsammans. att vi kommer falla tillsammans, eller resa oss tillsammans.

jag vet inte hur det blir.
men jag vet hur vi båda vill att det ska bli.

och som Mya säger; bara man vill tillräckligt mycket.

äh, lite mer ytligt. nu har jag bestämt mig..

den här bloggen lär inte få så mycket uppmärksamhet nu.
måste försöka bygga upp en massor som jag förstört innan.

just nu orkar jag knappt gå upp på morgonen.

Kan inte gråta längre, har tagit slut på tårar. 
Vänner för alltid, men det kommer kännas sjukt för båda. 
Det plågar mig att vi inte kommer sova tillsammans. 
Nu går vi skilda vägar, även fast vi lovade varandra,
att det skulle vara du och jag förevigt. 
Men utan dig brevid mig kommer livet sakna mening. 
Jag saknar medvind, när fan ska det vända? 
Ska sluta hoppas för det kommer aldrig att hända. 
Tag dig i kragen, håll dig vaken på dagen för allting går vidare men saknade skaver. 
Ingenting blir bättre av att bara gräva ner sig, kommer alltid bli varm i hela kroppen när jag
ser dig. 
Tack för alla fina minnen som vi delar (ah) känner rädslan nu för
skillnaden att leva. Spelar ingen roll nu om det är du och jag, för bara du
är lycklig så kommer livet sluta bra!


Nu blir det till att klara sig själv och få nöja mig med att bara vara din vän.
För kärleken dog medans lögnerna viskade ärliga ord, men det var ingen
som lyssnade.

Är inte rädd för döden längre, ses på andra sidan. 
Jag längtar redan dit och resan kan bli ganska slitsam. 
Har aldrig älskat nån så mycket som jag älskat dig. 
You took my breath away och jag vill aldrig hämta den!
Men försöker vara lycklig idag för dörren är ju stäng och du har nyckeln
tillbaks.. Iallafall ett tag, men jag måste gå vidare. 
Inte idag, men vill få stopp på mitt lidande. 
Minns den gången när vi åkte ut till Toppnäset, handduk på marken och vi älskade i långräset. 
Sen på natten under stjärnor och en bäcksvart himmel, båten ut på sjön 
med massa ljus det är dom bästa minnen. 
Hellre ledsen med dig än glad utan dig, 
men spelar det nån roll när sagan bara slutade? 
Det var för oss som solen sken som guld och gick upp
varje morgon för kärlekens skull!

Nu blir det till att klara sig själv och få nöja mig med att bara vara din vän.
För kärleken dog medans lögnerna viskade ärliga ord, men det var ingen
som lyssnade.

Kanske var det bara bra det som hände. 
Och vad som än hände, så var du min ängel. 
Kom till jorden för att ta mig från min depression, det här är
ingenting i mängden som jag klätt med ord. 
Och jag hoppas att vi bara varit tankspridd. 
För ingen av oss ville ju egentligen det här och jag vill alltid vara vänner, 
fast stämningen finns där. Slut på ord nu, men jag skriver lite till. 
Femton månader, den bästa tiden i mitt liv! 
Kan bara hoppas på att ödet för oss samman vill leva med dig och få se döden tillsammans. 
Men vi får se nu vad framtiden kan bjuda på. 
Du och jag åt skilda håll, kan inte bara sluta så! 
Så jag lever livet och sluta lipa nu, för du och jag, vi har ett band som aldrig kommer slitas ut!