aspiration

jag har aldrig sett döden som någonting vackert
det är den nog inte heller.

jag har blivit av med det jag älskar mest.
fast det tror jag inte att jag har förstått ännu.

jag fick rida på hans rygg ett tag, ner för en backe. det var mysigt, då sniffade jag honom i nacken.
han luktade gott, som vanligt.
fan för dig, sluta vara så vacker, sluta vara så underbar.
och framförallt, sluta ha så fina ögon.
sluta lukta så gott.
och täck över din nacke, mina fingrar kan inte hålla sig därifrån.

hela helgen kommer vara ett rent jävla helvete.
hela skoldagen - måndag kommer vara ett helvete.
sen, kanske. kanske. helvetet i alla fall blir uthärdligt.

vi får se om vi kan vara vänner. jag hoppas det. att mina enorma känslor för dig dämpas, eller att vi hittar tillbaka.
för du är en underbar människa och jag vill föralltid ha dig i mitt liv.

jag är överlag ingen människa man lyckas älska särskilt länge.
jag är ingen människa man tycker om överhuvudtaget.

jag borde förstått att det bara var en tidsfråga.

jag har - som sagt - aldrig sett döden som någonting vackert.