aspiration

den här bloggen lär inte få så mycket uppmärksamhet nu.
måste försöka bygga upp en massor som jag förstört innan.

just nu orkar jag knappt gå upp på morgonen.

Kan inte gråta längre, har tagit slut på tårar. 
Vänner för alltid, men det kommer kännas sjukt för båda. 
Det plågar mig att vi inte kommer sova tillsammans. 
Nu går vi skilda vägar, även fast vi lovade varandra,
att det skulle vara du och jag förevigt. 
Men utan dig brevid mig kommer livet sakna mening. 
Jag saknar medvind, när fan ska det vända? 
Ska sluta hoppas för det kommer aldrig att hända. 
Tag dig i kragen, håll dig vaken på dagen för allting går vidare men saknade skaver. 
Ingenting blir bättre av att bara gräva ner sig, kommer alltid bli varm i hela kroppen när jag
ser dig. 
Tack för alla fina minnen som vi delar (ah) känner rädslan nu för
skillnaden att leva. Spelar ingen roll nu om det är du och jag, för bara du
är lycklig så kommer livet sluta bra!


Nu blir det till att klara sig själv och få nöja mig med att bara vara din vän.
För kärleken dog medans lögnerna viskade ärliga ord, men det var ingen
som lyssnade.

Är inte rädd för döden längre, ses på andra sidan. 
Jag längtar redan dit och resan kan bli ganska slitsam. 
Har aldrig älskat nån så mycket som jag älskat dig. 
You took my breath away och jag vill aldrig hämta den!
Men försöker vara lycklig idag för dörren är ju stäng och du har nyckeln
tillbaks.. Iallafall ett tag, men jag måste gå vidare. 
Inte idag, men vill få stopp på mitt lidande. 
Minns den gången när vi åkte ut till Toppnäset, handduk på marken och vi älskade i långräset. 
Sen på natten under stjärnor och en bäcksvart himmel, båten ut på sjön 
med massa ljus det är dom bästa minnen. 
Hellre ledsen med dig än glad utan dig, 
men spelar det nån roll när sagan bara slutade? 
Det var för oss som solen sken som guld och gick upp
varje morgon för kärlekens skull!

Nu blir det till att klara sig själv och få nöja mig med att bara vara din vän.
För kärleken dog medans lögnerna viskade ärliga ord, men det var ingen
som lyssnade.

Kanske var det bara bra det som hände. 
Och vad som än hände, så var du min ängel. 
Kom till jorden för att ta mig från min depression, det här är
ingenting i mängden som jag klätt med ord. 
Och jag hoppas att vi bara varit tankspridd. 
För ingen av oss ville ju egentligen det här och jag vill alltid vara vänner, 
fast stämningen finns där. Slut på ord nu, men jag skriver lite till. 
Femton månader, den bästa tiden i mitt liv! 
Kan bara hoppas på att ödet för oss samman vill leva med dig och få se döden tillsammans. 
Men vi får se nu vad framtiden kan bjuda på. 
Du och jag åt skilda håll, kan inte bara sluta så! 
Så jag lever livet och sluta lipa nu, för du och jag, vi har ett band som aldrig kommer slitas ut!