aspiration

Nu pallar jag inte mer.
när man inte ens kan få vara sig själv i armarna hos den man älskar, då känner jag bara så här - jag lägger av.
från och med nu kommer det där stora, falska leendet från vintern 2007 klistras på mina läppar, jag kommer blockera min hjärna och ni får inte komma in. aldrig mer kommer jag släppa någon så nära inpå om jag har släppt honom.
problemet är bara att jag är så sårbar för din blick, du ser ju rakt igenom mig, du vet fan vad jag tänker. hur ska jag kunna driva ut dig ut ur mitt innersta, ut ur mitt hjärta, strypa all den kärlek jag känner för dig och som får mig att le på riktigt?
men som gör mig så sårbar för dig.
jag tror aldrig att jag kommer få ut dig därifrån, och jag vill ha dig föralltid men jag ska kämpa för att skapa den distans du uppenbarligen skaffat dig till mig, jag känner mig som en älskad leksaksbil som en gång var det vackraste du visste, men som du numera tycker är lite småtöntig, men som du har ett sentimentalt tycke för.
jag vill föralltid vara tillsammans med dig.

och lillasyster, jag vill skydda henne från de där monstren till kompisar hon har. dom drar in henne i fel värld.
min lillasyster har hamnat fel.
jag vill rädda henne.
syster.



imorgon är det valborg, då ska jag sova hos Marco, sen på fredag så tävlar jag och vovven.